Ökad tillväxt på Facebook

Det känns lite sjukt, men nu har Noah och Cornelia Aronson 10 riktiga vänner. Och då är de inte ens själva riktiga personer. Känns lite Twillight Zone över det.

Ytterligare familjemedlemmar

Noah Aronson har redan lanserats på webben, nu är det dags att ta steget för Cornelia, hans hustru. Följ deras liv på Facebook och bli vän med dem, de kommer du inte att ångra.

Noah på facebook

Nu finns Noah Aronson på nätet. Om du har ett facebook-konto kan du bli vän med honom, läsa alla fakta och hans meritförteckning. Där kommer det även finnas länkar till smakprov på böckerna om hans liv och tjänst. Gå även med i gruppen the family of Aronsons, dvs hans familj och krönika om hans liv.

Ännu en dag i livets ekorrhjul

Varför kan man inte bli snabbt rik? Jag menar, bli känd över en natt och sedan göra det mantycker är kul? Antingen det, eller bli rik på en trisslott. Men risken är ju större att bli träffad av blixten än att vinna på Lotto eller Triss. Och plötsligt händer det... hmm... ja, eller hur? Plötsligt blir man fattig och utblottad och föremål för Lyxfällan. Snarare den plötsliga förvandlingen. Och så förstår man inte hur det kom sig...

Jag harbörjat bli allvarligt orolig hur det ska lösa sig. Visst, mitt mantra att jag ska bli framgångsrik författare finns ju, men har jag någonsin trott på det? varit arbetslös sedan 1 mars, så det är ju ingen lång tid, i jämförelse med vad andra går igenom. och jag är ju inte annorlunda än andra, det är hårda tider. men ändå har det här tagit hårdare än jag trott. Jag kom till min förra tjänst glad i hågen, och nu... det känns bara tomt. En del av mitt hjärta stannade kvar, jag lämnade det i Linköping. Något har hänt, man brukar säga att människor kan dö av brustet hjärta. Jag är ju inte död, men ändå finns inte den starka entusiasmen och glädjen kvar. Det kanske kommer tillbaka, men det som skrämmer mig är hur länge jag ska gå så här. Ytterligare en dag i tristess och känslan av att inte vara önskvärd och duglig som arbetskraft.

Visst, jag kanske ska söka en ny inriktning, men vad då? Det finns inget... Skulle kanske ta tag i det här, om det inte vore för att jag nte orkar. Vljan finns att slippa det här livet, men var ska jag få tag på orken? Ropa på Herren säger de gudfruktiga och fromma människorna. Jag var en sådan människa ett tag, men nu... var är min Gud? Det är bäst för honom att han bär mig (enligt liknelsen om fotspår i sanden). Var det så här livet skulle vara?