Livets pausknapp

Dagarna försvinner förbi och livet går vidare, men ändå har livet pausat. Vad finns det för mening att gå upp om dagarna ändå är samma hela tiden? Grå himmel, höst och inget liv i naturen. Det blir säkert ännu en dag vid Facebook, kaffe och musik på Spotify. Alltid något...

Dansk helg

Nyss kommit hem från Malmö och Köpenhamn. Var där med fästmön och mina föräldrar. Lite skönt att vara hemifrån, men lika skönt att kunna kolla mejl, blogg, och Facebook. Jag är verkligen IT-skadad.

Måste skriva ner minnen från resan lite senare. Men nu lockar Facebooks alla småspel.

Lurat döden på ännu ett gris-offer

Var sjuk iförrgår och igår. Förkyld, huvudvärk och ont i halsen. Blev lite nojig efter statens skräckpropaganda om svininfluensan. Det är märkligt hur mycket det ska förstoras upp. De jämför det med digerdöden och räknar med tusentals dödsfall. Patetiskt. Visst, det är en pandemi som har spridits, men inte är det lika allvarligt som den svarta pesten på 1300-talet. Blir ju mörkrädd för all propaganda som sprids. Ibland funderar jag på om det inte vore bättre med en revolution och avsätta hela statsapparaten. Men hur ska det då gå med min älskade Akassa som jag behöver....

Okej, jag var lite ironisk.

I alla fall verkar det som jag har lyckats undkomma den, hemska, fruktansvärda, katastrofala och smittande gris-sjukan. Är lite bättre, och jag räcker ut tungan till alla propagandister för svininfluensan.

Folkunganatten

Kaffe och en bit tårta, mitt ute i skogen i ingenstans, klockan 23.00. Det är tider det.

Kanske lite att överdriva, det var ju trots allt bara fem minuters bilväg från civilisationen. Men mörkt var det och tyst. Bara skenet från den fladdrande elden som vi inte lyckades få fart på. Inte mer än en minut, sedan dog den. Hmm... det var länge sedan jag var scout.

Sanningen att säga, var jag kontrollant på en scoutspårning, en slags orientering med bemannade stationer med frågor och uppgifter. Vår station gick ut på att spela kubb i becksvart mörker. Intressant. Särskilt när instruktionerna var tydliga; vissa av scouterna hade svårt för att förstå reglerna.

Kubbplanen var fylld av två kubbset. Det ena var målat som arméer. Ena var svenskar, det andra var danskar. Uppgiften var att INTE riva ner svenska soldater och den svenska kungen. Högförräderi kallas det. Ändå gör tre av åtta patruller, varav en patrull börjar diskutera att den danske kungen föll först. Men jag sa tydligt innan de satte igång;'

"Den svenska kungen måste stå kvar när allting är slut. Dra inte ner den svenske kungen i fallet av den danske. Det räknas som ett misslyckat slag."

Ändå fanns det tydligen utrymme för frågor på den frågan. Intressant....

Kom hem igår, var så trött och seg. Jag gick upp som vanligt på lördagen och var med på spårningen. Den första patrullen gick ut vid 21.00 och den sista strax efter 23.00. Eller rättare sagt, den sista patrullen borde ha varit vid min kontroll (nummer 2 i ordningen) vid 23.00. Men de var 45 minuter sena, visste inte hur man vistades i en skog, än mindre orienterade sig. Okej, det var mörkt, de var 16 år och stockholmare, men ändå... Funktionären från kontroll 1 fick leda dem till vår station. Sedan tappade de 15 minuter vid varje station. Så till slut var de 2 timmar efter utsatt tid. Jag var ju klar vid vår station vid 00.00 och kunde gå hem till startområdet, som oxå var målområdet. Där höll jag sekretariatet sällskap. den sista patrullen kom in vid 0515. Då lade jag mig. Frukost vid 0800. Sedan riva hela området och alla tält, med allt vad det innebar. Ja, städa oxå då. Kom hem vid 14.00, ingen idé att sova. Men tog en timme vid fem. Jag var så trött att jag knappt kunde tänka när jag spelade Slaget om Midgård II, ett strategispel till datorn.

Lade mig vid 23.00. Sov som en stock och känner fortfarande av lite trötthet. Men i morgon bör det vara borta. Är stel i hela kroppen, men det var roligt med spårningen. Kanske skulle jag gå med i scouterna igen. Det var ap-tråkigt som tonåring, men nu... Det var ju riktigt roligt. Hmm... kanske har mognat.

Haha

I väntan på någonting

Alla väntar vi på något. Det okända. Det kan vara en kärlek, ett jobb, serien på TV som är den bästa i världen. Alla väntar vi på något, frågan är alltid vad. För mig... jag vet inte. Alltid är det något. Ovissheten om detta inget kan vara frustrerande, men ändå lite kittlande.

Livet är inget rakt spår, oftast är det roliga vägar som bär framåt. Men så finns det svåra kurvor. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt?

Inläsning av första boken

Har äntligen fått tummen ur och börjat korrekturläsa första boken, för att kunna ändra felen.

Läser även in boken på MP3, så att de som inte orkar läsa texten får den till sig. Ja, det är till dig jag menar(du vet vem du är!!!) :) Inte helt lätt, men det är ju bara en beta-version.

Hemsidan

Äntligen!

Efter alla försök och dumma länkar som skiter sig konstant, har jag fått i gång hemsidan. Nu fungerar www.rangsjo.se

Där finns allting om familjen Noah och Cornelia Aronson. Saknas det något får du gärna droppa en rad så ska jag lägga in det.

På hemsidan finns även pradikningar, andakter som jag har skrivit.

Det kommer även att finnas bilder från New York och London när jag var där på semester.

Ökad tillväxt på Facebook

Det känns lite sjukt, men nu har Noah och Cornelia Aronson 10 riktiga vänner. Och då är de inte ens själva riktiga personer. Känns lite Twillight Zone över det.

Ytterligare familjemedlemmar

Noah Aronson har redan lanserats på webben, nu är det dags att ta steget för Cornelia, hans hustru. Följ deras liv på Facebook och bli vän med dem, de kommer du inte att ångra.

Noah på facebook

Nu finns Noah Aronson på nätet. Om du har ett facebook-konto kan du bli vän med honom, läsa alla fakta och hans meritförteckning. Där kommer det även finnas länkar till smakprov på böckerna om hans liv och tjänst. Gå även med i gruppen the family of Aronsons, dvs hans familj och krönika om hans liv.

Ännu en dag i livets ekorrhjul

Varför kan man inte bli snabbt rik? Jag menar, bli känd över en natt och sedan göra det mantycker är kul? Antingen det, eller bli rik på en trisslott. Men risken är ju större att bli träffad av blixten än att vinna på Lotto eller Triss. Och plötsligt händer det... hmm... ja, eller hur? Plötsligt blir man fattig och utblottad och föremål för Lyxfällan. Snarare den plötsliga förvandlingen. Och så förstår man inte hur det kom sig...

Jag harbörjat bli allvarligt orolig hur det ska lösa sig. Visst, mitt mantra att jag ska bli framgångsrik författare finns ju, men har jag någonsin trott på det? varit arbetslös sedan 1 mars, så det är ju ingen lång tid, i jämförelse med vad andra går igenom. och jag är ju inte annorlunda än andra, det är hårda tider. men ändå har det här tagit hårdare än jag trott. Jag kom till min förra tjänst glad i hågen, och nu... det känns bara tomt. En del av mitt hjärta stannade kvar, jag lämnade det i Linköping. Något har hänt, man brukar säga att människor kan dö av brustet hjärta. Jag är ju inte död, men ändå finns inte den starka entusiasmen och glädjen kvar. Det kanske kommer tillbaka, men det som skrämmer mig är hur länge jag ska gå så här. Ytterligare en dag i tristess och känslan av att inte vara önskvärd och duglig som arbetskraft.

Visst, jag kanske ska söka en ny inriktning, men vad då? Det finns inget... Skulle kanske ta tag i det här, om det inte vore för att jag nte orkar. Vljan finns att slippa det här livet, men var ska jag få tag på orken? Ropa på Herren säger de gudfruktiga och fromma människorna. Jag var en sådan människa ett tag, men nu... var är min Gud? Det är bäst för honom att han bär mig (enligt liknelsen om fotspår i sanden). Var det så här livet skulle vara?

Sommar-uppehåll

Jag avskyr det tekniska. Om jag inte var så deprimerad skulle jag bli tokig. Nu är det ingen idé att hetsa upp sig, för jag har redan en orkar-inte-bli-trött-attityd. Det är jag redan. Skrev ett ganska långt inlägg här på bloggen, och när jag ska fullfölja det så kan bloggmaskinen inte publicera det. Nåväl, då gör vi ett nytt försök.

Jag är mitt uppe i skrivandet och försöket att ro iland arbetslöshet, bitterhet och cyniskhet. så illa är det kanske inte att jag måste gå till en läkare, men det är lite mörkt just nu. Men den som har sett Sagan om Konungens återkomst vet ju att det ordnar sig till slut. Så min fråga är helt enkelt:
Vem/vad i mitt liv är:
Häxmästaren av Carm Dûn?
Sauron?
Saruman?
Gollum?

Får fundera ut det där. Under tiden ska jag skriva färdigt min fjärde bok om Noah Aronson. Är mitt uppe i handlingen och det kan utveckla sig roligt. Men mitt problem är att jag har moraliska bekymmer för de fiktiva personer jag kanske har ihjäl i tankens värld. Det kanske är så att jag har problem med döden. Kanske inte ska skriva om det när jag är deprimerande. Det är ju ingen handbok för begravningsföljen jag skriver. Och det är inte tanken att det ska bli massakrer i boken och allt för blodiga scener. Men jag får ta chansen...

Nu ska jag försöka publicera det här. Får kopiera texten först så att jag har en reservplan. ag är allt för deprimerad för att skriva om allt detta.

På ravinens kant

Fick inte tjänsten.

Fortfarande arbetslös

Ännu inte bitter

Kaffet är fortfarande min näst bästa vän

Alldeles för deprimerad för att orka skriva eller uppdatera bloggen, förlåt. Ring eller mejla om du vill veta hur det är

Ordinary monday

Fortfarande arbetslös. Har varit ganska skönt hittills. Fått pengar, visserligen inte så mycket, men så att jag klarar mig. Som tur var bor ju min kvinna i mitt liv här och hjälper till med inköp. Men nu börjar det här irritera mig. Inte hon, utan arbetslösheten. Det är inte så kul att vara utan jobb. Visst det är kul att dricka kaffe och skriva, men ibland blir jag uttråkad. Eftersom jag inte har några större ekonomiska resurser blir det att vara hemma. Surfa på datorn, spela 360 eller skriva. Och ja just det, dricka kaffe. Ta en promenad ibland. Låter det som en drömtillvaro för en arbetslös?

Knappast!

Men vad ska man göra. Får ta och kolla jobb idag. Har fortfarande inte hört något från den tjänst jag sökt tidigare. Är ruskigt nervöst nu. Hoppas jag får den!!

Spotify-invite

Jag har fått ett konto på Spotify. Helt otroligt. Fick några länkar av Metalpastorn (du vet vem du är). Tack! Det är en hel värld att upptäcka och fixa till. Yes! Förutom Metallica.  Årets bästa händelse. Här får jag tag på allt jag vill lyssna på. Fast Metallica är  inte med, det är lite roligt. De verkar inte vilja dela ut sin musik gratis. Som om man alltid sitter vid datorn och lyssnar. det är ju inte så att man kanske sitter i bilen och inte har en dator i närheten och vill lyssna på dem......

Borde kanske tipsa dem om den möjligheten. Att köpa skivor utesluter inte att lyssna gratis på musik via nätet. Nu ska jag fixa till mina spellistor i Spotify. Måste komma på en bra förkortning av Spotify. Är jobbigt att skriva det ordet. SP får det bli.

Nervös väntan

Jag är inte värlsbäst på att uppdatera den här bloggen. Har inte inte riktigt kommit in i den andan än. Men det finns väl hopp om mig att inse den ljuva tillvaron av bloggande... Nåväl, jag har varit på en arbetsintervju för en församlingstjänst i Västergötland. Har aldrig varit så här nervös förut. Har förträngt hela intervjun, var totalt slut efteråt. Jag hämtade upp min kvinna i mitt liv som var hemma i Skara på besök (som jag för övrigt firade 4,5 år igår! Jippie! Jag älskar DIG!), och fick då en kaffe och macka. Det var välbehövligt. Tack.

Igår genomled jag en fruktansvärt tråkig dag. Ingen inspiration för att skriva, spela tevespel, läsa, sova, äta eller ut och promenera. Promenaden var inte att tänka på, det var mulet, grått och regnigt. En skitdag, krasst uttryckt. Vet inte om det var för allergin (pollen) eller det ovan nämnda skitvädret, men jag var trött hela dagen. Det kändes som om jag inte hade sovit på två dagar. Jag lade mig gott och väl innan tolv föregående kväll. Vi var ute och åt en mycket trevlig måltid på ett ställe för att fira vår historia tillsammans. Det var trevligt, gott och mysigt. Förutom att jag kände att jag kunde somna vilken sekund som helst. Hmm.... mysko.

Idag ska jag försöka skriva lite. Jag lyssnar på Pink, amerikansk artist.  Jag gick med i en musikclub och fick då köpa hennes senaste album för 80 kronor. Det är lite farligt att klicka på annonserna på Facebook. Det var så jag fastnade. Man skulle göra en undersökning om lite frågor och en av frågorna var väl om musik. Minns inte så väl. Men jag fick frågan om jag ville gå med i musikcluben och köpa en CD-skiva för ca 170 kronor inklusive frakt, och det tycker jag är acceptabelt. Dessutom ska man ju inte ladda ner. Så jag valde Funhouse med Pink. Jag tycker det är lite vågat att köpa ett album som jag inte hört mycket om, bara en radiohit.

Jag fick skivan igår. Men det visade sig vara en hit-gruva. Av skivans 13 låtar är mer än hälften riktigt bra. Några är helt kanon. Den senaste skivan jag köpte var med Dixie Chicks, och det var nog gott och väl ett år sedan.  Kanske dags att stoppa ner pengar i musikbranschens hals igen. Nej, nu när jag har fått upp skrivandet igen, ska jag fortsätta mejsla ut Noah Aronsons komplicerade liv. Eller...

Det är mer Cornelia Aronson som har problem. Såg förresten en dokumentär igår på kanal 8 om posttraumatisk stressyndrom för amerikanska soldater i Irak, Afghanistan och Iran. Det var en intressent dokumentär. Gav mig mycket kött på benen inför Cornelias karaktär. Jag tycker synd om henne. Tur att det bara är en bok.

Usch, vilken morgon

På något sätt har Gud funnit glädje i att straffa mig. Jag pratar om riktigt, elakt, sinnesdödande straff. Nej, jag har inte blivit moderat, även om det är något av det värsta man kan kalla sig för inom politiken. Nej, det är något mycket värre.

Jag är pollenallergiker.

I morse när jag vaknade kändes det som om jag svävade på moln. Det kan ju vara en positiv känsla. Om det inte vore så att hela kroppen är inlindad i moln. Man hör knappt något, reagerar som en utdöd mamut, och kaffet kan inte ens skaka liv i mig. Vinkade av kvinnan i mitt liv som ska åka hem till föräldrarna två dagar. Väl hemma rinner näsan, och trots att jag försöker dra in allt igen slutar det aldrig att rinna. Blås ut det då, kanske man kan tycka. Men det är inte riktigt så fysiskt kompakt att det är värt att offra papper.

Ska skriva på Sisyfos arv, det vill säga fjärde boken om pastor Noah. Det kommer att bli tre eller fyra delar i boken som spinner på ett tidsvarv av tio tolv år. Tredje boken är en avslutning på tredje, och samtidigt en upptakt för den femte och avslutande boken om Noah Aronson. I den femte boken får man följa Hannah Aronson, och hennes strävan att hitta svaren på gåtan vad som hände den där sommaren i familjens liv, då allting förändrades (d.v.s. det som hände i tredje boken).

Om jag nu bara kan trycka ned rätt tangenter. Skriver hela tiden fel, stavar som en blind analfabet, och snörvlar som om jag vore försökskanin för Guds experiment inför skapandet av tillståndet förkylning. Huvudet kliar och pannan känns som en åker. Det här kommer bli kul.

Och jag är fortfarande arbetslös. Jippie!!

Sportig eftermiddag

Dagen började som alla andra. Frukost, hej då till familjens arbetsmyra, kaffe och dator. Det är såååå kul och inspirerande att vara arbetslös. Sedan kom dagens höjdpunkt. Åkte in med min kompis till LInköpings i hans pappas sportbil, en Mazda cabriolet. Min kompis hade lite ärenden åt företaget, och det var en ren fröjd att fälla ner suffletten och glida runt i stan med vinden blåsande i håret.

Åt  Kina mat i Linköping. Jag svär, kyparen såg ut som om han spelat med i erotiska vuxenfilmer. Stereotypisk vältränad aktör. 

Kom hem och surfade lite, skrev på boken, och mycket annat oxå. Börjar bli lite nervös för intervjun på måndag. Ska på arbetsintervju för en församlingstjänst. Vill jag ha den eller inte? Jag vet fortfarande inte, men det är klart; jag åker ju inte på en intervju om jag inte vill ha den.

Fjärde bokens dilemma

Gårdagen började som alla andra, upp och dricka kaffe och skriva på fjärde boken. Det går väl så där just nu. Det är en större utmaning att skriva om vardagliga liv så att det blir underhållande och läsvärt. Jag menar, ett kriminaldrama eller en hårdkokt mordgåta a ´la Nesser kan ju vem som helst skriva. Inte lika bra, kanske, men det går. Tredje boken i min serie om Noah Aronson var lätt, samtidigt som den var svårast. Den blev ju oxå tjockast i första utkastet (jag har ju inte mött en korrekturläsare än). Där i den boken fanns det en given historia. Cornelia (Noahs fru och den kvinnliga huvudrollen) blir kidnappad. Noah blir förtvivlad och får hjälp av sina gamla marinkårsvänner med erfarenhet från Bagdad, Afghanistan, Bosnien etc.. Lean mean killing machines.... De letar efter Cornelia och fritar henne. End of story......

Den tredje var enkel, men den fjärde är mer komplicerad. Utan att skriva för mycket...förresten det där har jag funderat på. Säger man "säga för mycket" även när man skriver? Jag säger det ju för mig själv, men resultatet blir skrivna ord. Eller ska man skriva "utan att skriva för mycket...." men med samma innebörd, för resultatet är ju detsamma. Lyssnaren/läsaren ska ju inte få veta mer än nödvänigt..... Nåväl.

Den fjärde boken handlar om deras liv, det är en slags avslutning på tredje boken och hur det gick för dem sedan. Det finns ingen mordgåta, kidnappning eller kriminaldrama. Ett vardagligt liv, visserligen med engagemang och jobb, skola och dagis etc..., kan vara intressant. Men då gäller det att fånga de där ögonblicken. Den fjärde boken kommer, är min vilja i alla fall, fokusera på de inre drivkrafterna hos Noah och Cornelia. Skulden hos Noah att ha utsatt allt det hemska för Cornelia och skammen att ha brutit sitt löfte att aldrig mer använda våld som ex-soldat och numera pastor.

Cornelias bekymmer är att hon lider av posttraumatisk stress och pratar med en psykolog två gånger i veckan. Så visst är det en utmaning, det är det. Det enda jag är rädd för är om jag tappar läsaren för att det inte händer något utan bara blir travande ord och närmast liknar ordbajs för att fylla ut sidorna. Och det är det inte, även om jag älskar att skriva långa meningar.

Nåväl, dagen fortlöpte men jag var tvungen att ta hand om andra problem som avbröt skrivandet. Men det är en annan historia någon annan gång. 

Grå vardag

Fortfarande arbetslös.

Fortfarande kaffe-missbrukare.

Men det är kul att skriva.

Ja det är ju inte så mycket förändring i mitt liv. Men vad kan man beägra?

Bitter..... Nej, det är jag inte.

Än....

Frustration

Tänkte försöka skriva idag. Det har gått ganska bra hittills. Noah hjälper sitt basketlag och Cornelia kämpar med graviditeten. Men efter igår tog det slut? Vad gör man när man inte har någon inspiration? Kopierar en annan bok eller film? Tror inte det. Men något måste hända. Jag visste inte att det skulle vara så här svårt att skapa något.

Mitt dröm liv består av två halvtidstjänster. Den ena halvtiden vill jag jobba i en församling, och på den andra halvtiden vill jag få betalt för att skriva. Men det kanske bara är en dröm alltihop. Men så tusan att jag ska ge upp den nu.

Men hur får man isnpiration????

En timme i solen

Tog sovmorgon idag. Kvinnan i mitt liv var ledig, så vi slöade på förmiddagen. När jag vinklade upp persiennerna såg jag vilket underbart väder. Ändå lockade Fable 2 och det fick bli spelet. Tills det hängde sig.... XBOXen har haft en mycket ful ovana att hänga sig och inte ladda vidare, så det blev att starta om. Då fick jag nog och drog iväg med kvinnan ut. Tog en promenad där vi lämnade tillbaka böcker. Sedan skulle det bli en kaffe och glass i solen. Det skulle bli...

Hon gick in på Lindex och provade kläder. Jag tänkte att det tar max en halvtimme, kanske 40 minuter om det finns något snyggt. Så jag köpte en kaffe och satte mig i den bländande solen. Det var skönt och riktigt försommar-aktigt. Funderade på Hannah Aronson, min bokkaraktärs dotter. Ska göra en spin-off om hennes liv hur det sere ut om tolv år när hon är 20. Det kommer att bli en tuff, kaxig och världsvan kvinna. Fem språk flytande (engelska - eftersom hon bor i USA, svenska - eftersom det är hennes mammas modersmål, spanska, tyska och franska), hög rang i Krav Maga från sin pappas träning, och dessutom en hängivenhet att tjäna Gud. O boy, den dottern skulle jag inte skada om jag vore smart.

Satt och fikade i godan ro och undrar var kvinnan i mitt liv tagit vägen. Det gick 40 minuter. 50 minuter. 55 minuter. Då ringer jag och finner att då står hon i provhytten och väljer kläder. Efter 60 minuter tappar pastor Henrick tålamodet och går in för att pika för att gå därifrån. Försöker bli gladare nu. Kanske hjälper med en kaffe på balkongen...

A-team vid datorn

Det blev pommes frites och hamburgare. Kanske inte så nyttigt nu när jag ska räkna kalorier. Men hade Gud velat att man skulle vara smal och väga mat, hade han gett oss en spärrmekanism i hjärnan. A-team är alltid roligt, det är den teveserie jag följer. Kanske inte den mest bekväma platsen att äta, framför datorn, men det är ett bord och en stol. Det räcker för mig.

Ska handla och sedan kanske skriva på boken igen. Det riktigt kliar i mina fingrar att skriva. Kul. det var länge sedan jag kände så. Eller... det var nog två dagar sedan. Men det känns länge sedan.

Kreativ förmiddag

Vaknade riktigt tidigt och satt vid datorn vid halv nio. Hmm... nej, jag erkänner inte missbruk... än. Har haft en riktigt kreativ förmiddag och lunch. Skrivit om abort-dilemmat. Inte lika tungt och komplicerat som det är, mer i lättsam form. Men det är ju ingen avhandling eller teologisk bok. Bara en roman med människors tankar, och de är ju inte alltid lika tunga som teologerna. För de har ju all tid i världen att fundera ut sådant.

Till lunch idag blir det nog resterna av pommes friten i frysen och en hamburgare. McDonald´s, släng dig i väggen...

Fable 2 är förresten klarat, nu ska jag bara köpa upp alla fastigheter i riket. Och det kommer ju ta lite tid. Men men.... jag är ju arbetslös....

Chrome, renskav och Fable 2

Resan till Linköping var trevlig. Alltid roligt med en utflykt. Jag och min vän pratade om allt möjligt, särskilt bokförlag och tryckning av böcker. Jag är ju inne på min fjärde bok, eller ja... utkast om min pastorsfamilj..., och det är väl dags att våga ta steget och skicka in det till ett bolag. Det känns lite nervöst. Men jag tror att det finns potential i materialet. Det tror ju alla författare om sina egna alster, men nu pratar jag om RIKTIG potential. Jag får lägga ut fler krokar som alternativ, men jag vill helst ha ett kontrakt med ett bolag.

När jag kom hem från Linköping laddade jag ner Googles nya webläsare, Chrome. Ser ganska snygg ut och har inte alla applikationer (tack Gode Gud!). Ska testa den och se om den fungerar bra. Verkar snyggt med alla ikoner för senaste sajter man besökt i.a.f.

Fästmön hemma och vi gjorde renskav med ris. Det är faktiskt riktigt gott. Men hon kryddade medså mycket  svartpeppar att min näsa kliade. Men gott var det. 

Eftersom jag inte har någon inspiration för att skriva blir det Fable 2. Yi-ha! 

Ännu en dag i arbetslöshetens Sverige

Jaha, så var det dags igen. Kaffebryggaren är på, fästmön har gått till jobbet och jag sitter vid datorn igen. Är nog datamissbrukare ändå... Men det erkänner jag en annan dag. Ska väl kolla jobb antar jag, men det får bli senare idag. Ska iväg till Linköping på förmiddagen och kolla in leksaker till en nybliven ettåring, tillsammans med grabbens pappa. Hade en faktiskt ganska skön natt. Vaknade lite väl okristligt tidigt för mig, typ halv åtta....

Borde sätta mig och skriva lite på fjärde boken, Sisyfos arv, i serien om Noah Aronson. Får se vad som händer i eftermiddag. En timme i taget, det är så man får ta dagen. Usch, vilken deprimerande tanke. Nåväl, jag har ju Fable 2....

Eftermiddagspromenad med fika

Jag tog en matlåda till lunch. Orkade inte laga något. Dessutom var ju diskbänken FULL av disk. Vädret var väl inte det bästa, men det sägs ju vara nyttigt med motion. Blev dock liiiite trött på alla bilister som vägrar att sakta ner vid övergångsställen. De bara fortsätter rulla på, och man vet inte om de tänker stanna. Det kvittar om det är efter-jobbet-hemfärden. De ska stanna för det. Var faktiskt lite nervös tre gånger när jag skulle passera korsningar. Men jag kom hem helskinnad.

Nu blir det Fable 2 igen. Jippie!!!

Just det disken, ja, det får bli någon gång ikvällll

Skapande frustration

Jag har ett problem i mitt liv. Jag bara spottar mig ut saker och förväntas att de är färdiga vid första försöket. En sorts perfektion som jag vet bara är en falsk illusion, men lik attans, är jag övertygad om att den finns i mitt liv. Nu när jag är arbetslös har man ju all tid i världen att skapa. Eller... Man borde söka mer jobb och vara mer aktiv, men det går alltid att vara mer av allting. Kollade en halvtimme på jobb idag. Hur lätt är det i dagens samhälle att få ett jobb?

Har teologisk utbildning och jobbat som pastor i några församlingar. Det är det jag kan, och det jag i grunden vill göra. Hur lätt är det då att få ett jobb som inte är teologiskt? Visst, jag kan sociala miljöer och at möta människor. Men jag har ingen utbildning inom:

• ekonomi
• juridik
• skola/ förskola
  
• rättsväsende
• transport

Allt detta krävs idag i Sverige. Men jag som tillhör den utvalda skaran av präster och pastorer ingår inte i Sveriges resurser för arbetslösa. det gäller att hitta egna vägar. Egna kontakter, som arbetsförmedlaren sa sist. Det kanske stämmer. Det kanske är till kyrkan jag får gå. Människor i kris rekommenderas att gå till kyrkan. Kanske är det så att arbetslösa pastorer får göra det oxå...

Under tiden underhåller jag mig med att skriva på mina böcker. Kommer att presentera dem lite senare idag. Ska väl ta en kaffe först och vakna till liv. Satt och spelade XBOX360 till 02.30 i natt. Fable 2 är så himla roligt. Spela det! Men en smakretare för er som älskar att läsa böcker eller att utmana sina kulturella gränser, kommer här en aptitretare.

Noah Aronson är pastor i en församling i Göteborg. Och ja, det är en roman, så alla platser, namn, händelser och skildringar, är strängt fiktiva och har ingen återkoppling. I de fall händelserna stämmer överens med en verklighet 2009, är det bara en slump. Nåväl... Noah är pastor och föreståndare för en utpostförsamling. Innan han kom till Sverige (han är amerikan) var han prickskytt i amerikanska marinkårens expeditionsenhet 97. De enheter som inte "finns", som inte tillkännages offentligt. Om du känner till teveserien "The Unit" förstår du vad jag menar. Noah är gift med en svensk kvinna och de har två barn.

Noah är frälst (d.v.s. räddad från döden, av Guds nåd och kärlek) av nåd och lever ett fromt liv. Men är det så lätt att bara skaka av sig alla hemska minnen från Irak, Afghanistan, Somalia, Thailand och Ryssland? Och hur kommer det sig att en råbarkad elitsoldat på 1.93 meter lång, 120 kilo tung, kan bli en kristen, än mindre pastor i en svensk frikyrka? Nåden enligt Aronsons är en berättelse om nytt hopp och framtidstro, kantat av tistlar och hemska snår. Men någonstans där på vägen finns det en Gud som vakar över människan. Även elitsoldater.