Varför kan man inte bli snabbt rik? Jag menar, bli känd över en natt och sedan göra det mantycker är kul? Antingen det, eller bli rik på en trisslott. Men risken är ju större att bli träffad av blixten än att vinna på Lotto eller Triss. Och plötsligt händer det... hmm... ja, eller hur? Plötsligt blir man fattig och utblottad och föremål för Lyxfällan. Snarare den plötsliga förvandlingen. Och så förstår man inte hur det kom sig...
Jag harbörjat bli allvarligt orolig hur det ska lösa sig. Visst, mitt mantra att jag ska bli framgångsrik författare finns ju, men har jag någonsin trott på det? varit arbetslös sedan 1 mars, så det är ju ingen lång tid, i jämförelse med vad andra går igenom. och jag är ju inte annorlunda än andra, det är hårda tider. men ändå har det här tagit hårdare än jag trott. Jag kom till min förra tjänst glad i hågen, och nu... det känns bara tomt. En del av mitt hjärta stannade kvar, jag lämnade det i Linköping. Något har hänt, man brukar säga att människor kan dö av brustet hjärta. Jag är ju inte död, men ändå finns inte den starka entusiasmen och glädjen kvar. Det kanske kommer tillbaka, men det som skrämmer mig är hur länge jag ska gå så här. Ytterligare en dag i tristess och känslan av att inte vara önskvärd och duglig som arbetskraft.
Visst, jag kanske ska söka en ny inriktning, men vad då? Det finns inget... Skulle kanske ta tag i det här, om det inte vore för att jag nte orkar. Vljan finns att slippa det här livet, men var ska jag få tag på orken? Ropa på Herren säger de gudfruktiga och fromma människorna. Jag var en sådan människa ett tag, men nu... var är min Gud? Det är bäst för honom att han bär mig (enligt liknelsen om fotspår i sanden). Var det så här livet skulle vara?
I sin frustration så är det väldigt lätt att skylla på sin gud. Men varför gnäller man alltid på gud när man har det jobbigt? Visst det är då som vi behöver vår gud mest. Men vad gör du för gud i din situation? Det är klart att det är lätt att vara bitter, men det finns en styrka i att inte vara det. Du frågar vad din gud finns, jag tror att din gud finns närmare än vad du tror. Men som jag har förstått det, så är inte kristendomen en religion som man bara sitter och tar det piano, utan man får jobba på sin tro. Du skriver ”Ropa på Herren säger de gudfruktiga och fromma människorna. Jag var en sådan människa ett tag”, menar du att du har varit gudsfruktig och from? Varför har du då lagt det åt sidan? Det står i bibeln ge och du ska få. Vad har du gett? Arbetaren är värd sin lön, vad har du gjort? Sök och du ska finna, vad söker du efter? Det finns mycket som man kan kasta på en som känner sig nere, men det är viktigt att man kan lyssna på personer som vill ge dig råd. För det hoppas jag verkligen att du har, vänner som stöttar och pratar med dig. Det är väldigt lätt att vara bitter, men låt inte bitterheten erövra dig!
SvaraRaderaDu skriver även ” Jag kom till min förra tjänst glad i hågen, och nu... det känns bara tomt. En del av mitt hjärta stannade kvar, jag lämnade det i Linköping. ”En kort kommentar till det. Hämta det igen.
Låt ingen säga till dig vad du kan eller inte kan! Låt ingen styra dig, för om det finns en gnista i dig, så kommer du kunna sätta mycket i brand. Frågan är bara, vad matar du din gnista med? Längtar du efter en tjänst? Jobba mot att du kommer ut i tjänst igen. Läs din heliga skrift, be dina böner, mata din eld med den näring som den behöver så du kan kväva bitterheten. För just nu verkar det som om du matat din bitterhet alldeles för mycket. Om jag har fel ber jag om ursäkt. Men du vet vad som är rätt och fel innerst inne. Lev efter din kallelse nu! och inte när du får en ny tjänst. Skulle du anställa en person som är precis som du är just nu om du hade chansen? Eller skulle du anställa en som lever efter sin kallelse? Jag vill inte vara elak gentemot dig, men fundera på vad jag som aldrig träffat dig tänker. Pröva allt, och ta tillvara på det som är gott. Bitterhet är inget som är bra. Lycka till!