Nu börjar allvaret

Nu sätts det igång. Som jag har väntat! Att få gå upp klockan 0520 för att vara i Norrköping 0800. Så ska det hålla på i 5 veckor. Sedan blir det till en annan ort. Kaffet! Var är kaffet?

Tomhet, idel tomhet

En del människor känner man direkt samhörighet med. Andra vet man direkt att man inte ska umgås med. Men det som är svårast att känna in är vänner som man tror och erfarit är vänner, men som plötsligt bara en dag försvinner ur ens liv, och inte vill komma tillbaka. Utan några svar, utan några förklaringar...

Förlorade tydligen en av mina nära vänner som jag umgåtts med på nära håll i nästan fyra år. Vad jag hade gjort? Det vet jag inte, men borta är den personen i alla fall. Känns faktiskt riktigt tomt i mitt hjärta efter denna person. Den personen stod mig nära och jag delade mycket av mitt liv med denne.

Konstigt, och tomt. Det trodde jag faktiskt inte om denne. Jag trodde vi hade något gemensamt. Vill nästan gråta, det gör riktigt ont att veta att denne inte vill se mig som vän längre. Tre och ett halvt år, på nära håll, tydligen inget värt att spara...

Suck!

Värmeböljans olidliga hetta

Varför ska det vara så varmt för? Och varför blåser det inte? Bara för att det blir varmt försvinner blåsten, det är typiskt! Borde bosätta mig i Chicago, där blåser det året runt. Suck, man rinner bort. Dax för lite vatten. För 101:a gången idag.

Utdrag av Medaljens baksida

Tänkte lägga ut sju sidor från första boken, Medaljens baksida. Kanske får man någon kommentar om hur det är skrivet. Insåg att hemsidan är bäst om man ska göra det.


www.rangsjo.se

Ordinary monday

Jaha, vad gör man idag då? Inget inplanerat, men tusen saker att göra. Orka..... Vad är det för mening med allt? Borde väl ta tag i mitt liv och göra något kreativt. Men kaffet och 360n ser för lockande ut....

Söndagsångest

Ska predika i morgon i Andreaskyrkan (Mjölby). Känns lite nervöst, och det lär väl bli värre i morgon 09.59. Men nu är utkastet klart. Trons framgång i din motgång, är rubriken. Basic, så handlar det om att möta motgångar med Guds hjälp och att se hur Gud hjälper mig.

Ska bli intressant i morgon och se vad folk tycker. Det är ju trots allt bara andra gången sedan hösten 08 som jag predikar. Hmm.... känner mig lite ringrostig.

Ordinary thursday

Det är två veckor sedan jag slutade skriva. Känns som en betydligt längre period. Viljan att börja skriva igen har anlänt till mig, men jag har inte bestämt mig än om den ska få landningstillstånd. Blir nog bara problem igen, kritik och språkbrister. Bättre att viljan får landa någon annanstans eller krascha i ett hav. Det är inte värt att bli sårad igen.

Jag som hade så många idéer för hur familjen Aronsons liv och tillvaro skulle utveckla sig....

Another ordinary tuesday

Ser inte ut som fint väder ute, det blir en innedag. Till vilken nytta? Det finns massor av saker man kan göra. Men vill man. Ja, men orkar man. Nej.

Tur att det finns tevespel och mörka rum. Där kan man gömma sig. Söka jobb var det oxå.... Kanske ska ta tag i det. Taxi oxå... Som sagt, mycket saker, ingen ork.

Röd måndag

Ledig efter en helgs arbete. Var på väldigt gott humör i lördags, smsade min kärlek och sa hur mycket jag älskar henne. Var riktigt artig och trevlig mot kunderna.

Med gott kommer ALLTID negativt. Igår var en skitdag. Fick utskällning på jobbet för något som jag var halvt ansvarig för. Suck....

Idag blir det Red Dead Redemption, ska bara in till Linköping och köpa ett kort till min kärlek som fyller år snart. Sedan blir det vild western.

För något skrivande blir det ju inte......

Avsaknadens längtan

Det kliar i fingrarna.
Vill skriva, har idéer, men ingen inspiration att få ner dem på papper.
Trodde på allvar inte att det skulle kännas så här. Tänkte att det var en fas som gick över, men den här gången tog det hårdare än jag hade tänkt mig.

Vad är det för mening att skapa något om det inte uppskattas?

En röd dag

Idag blir det ett nytt spel jag inte visste jag längtade efter, behövde, eller kände till att det skulle komma. Men likväl köper jag det. Det beror på Rockstar, bolaget som skapat spel som GTA 1-4. Ett nytt westernspel kommer ut, och Rockstar gör aldrig dåliga spel. Såg på när kompisen spelade det, insåg hur sjukt snyggt det är. Plus att det är lika stort som GTA i spelvärlden, om inte än större. Det säger allt. Man kan spela det online och leva ett liv, både interaktivt och fysiskt. Man kan slå läger, bilda gäng, råna banker, ha dueller, spela poker och supa. Nåja, allt utom det sista kanske är lockande.

Ska springa iväg och köpa det innan det tar slut i butiken. Någon tanke på skrivande finns inte, även om händerna kliar och jag vill skapa. Men det är ju ändå ingen mening med det. Allting faller ju bara till slut ändå. Saknar det, men får inse att det är ett passerat kapitel i mitt liv.

Söndagen utan slut

Har arbetat idag på ren viljestyrka. Igår var jag helt utslagen efter allergiattacken. Idag har jag varit inslagen i en bubbla av tidlöshet. Dagen ville aldrig ta slut. Försökte äta salta jordnötter för att få i mig salt. Tog en energidryck för att få lita taurin och snabb energi. Sedan tog jag en flaska Imsedal-vatten. Det enda som hände var att jag överlevde kvällen och kom hem. Nu jobbar jag inte på hela veckan, lördag är nästa pass. Skönt!!

Hörde att Tekla Knös spelar sin spelning i Alingsås. Skulle vilja gå på det, men jobbet kallar. Synd. Men det är ju pengar och erfarenhet. Alltid något.

När det gäller tomheten är den kvar, det finns ett hål av kreativitet och lust att ägna tid för att skapa berättelser. Det är ju ingen idé, bara tidsslöseri på saker som inte duger.

Får spela teve-spel under tiden jag förhoppningsvis repar mig.

Huvudlös frihet

Jag vill slita av mig huvudet och spola rent med vatten. Allergier är Guds sätt att säga att människan måste ödmjuka sig och inse att världen är full med skit och synd, och därför behöver Gud.

Jag behöver inte Gud.

Jag behöver nässpray och 20 kg hushållspapper.

Dag 2, del 2

Precis ätit lunch. Fick rota fram något ur frysen och sedan ta något ur skåpet. Snabbt och enkelt, men inte tillräckligt gott för att fylla mitt tomrum. Kanske ska ta en promenad till stan och fika, ta en kaffe i solen. Normalt skulle jag ha tagit med mig datorn och antecknat lite. Men nu.... Whats the point?

Suck...

Fortfarande inte satt ett pris på kreativiteten. Frågan är om jag finner ett svar.

Tomhetens andra dag

Man ska sova på saker och ting. Viktiga beslut är värda att väntas med lite. Följaktligen borde det kännas bättre idag och jag borde veta hur jag ska göra. Har fått många råd att vänta in, andas ut och låt det gå ett tag innan jag börjar igen. Men jag vet inte...

Känns fortfarande tomt. Som om något saknas mig. Jag vet vad det är, kreativiteten och lusten att skapa.

Konstnärssjäl säger en del. Hmm.... Läste att ett museum klantat till det sig rejält i Paris. Inget larm på kåken. Tavlor för 1-5 miljarder kronor stals. Ska sätta mig och räkna ut vad min kreativitet är värd.

Tomhetens ökenvandring

Inte gjort något vettigt idag. Absolut ingenting. Borde ha gjort massor! Men orkar inte. Vill inte. Gör det inte.

Fått en del respons på min Facebook-status, en del värmer. Jaha, vad ska jag göra resten av kvällen då?

Suck......

Någon har sagt att om man faller är det bara att resa sig. Men om man inte hittar sina ben. vad gör man då? Ringer Assistansia?

Det här är del två av första ökendagen i tomheten

Tomhetens första dag

Ord är mycket farligare än vapen. Pennan är tydligen starkare än svärdet, men det vete katten. Ord kan ha mycket större och förödande effekt. På någon minut kan allting förändras och från glädje till sorg. Eller tomhet för vissa. Jag har sagt det förut, jag har menat det och jag har hållit fast vid det. I upp till två veckor. Jag har slutat skriva. Men nu...

Något har hänt, det känns i mitt hjärta, det känns när jag går och när jag pratar. Något har förändrats. Inspirationens entusiasm att skapa, viljan att upptäcka nya världar och lusten till fantasi är numera främmande för mig. Varför skapa något? Varför ens bemöda sig att tänka ut något när det bara faller? På grund av ord.

Jag menade det förut när jag sa det, jag ska ta ett uppehåll från skrivandet, men då var det mest för att samla energin inför nästa bok. Det har blivit fyra av fem, den femte är påbörjad. Men nu... Jag vet inte hur det går med allt. Böckerna finns kvar i huvudet, datorn, och i en del fall på papper. Men varför? Varför ha kvar dem? Kan ändå inte förmå mig att slänga bort dem. En del av mig vill trycka på shift+delete och radera dem för gott, och en del av mig själv vill behålla dem. Man vet ju aldrig, jag kanske tar upp det igen. Att skriva ord. Ord som kan bygga upp, ord som kan uppmuntra, ord som kan såra, och ord som kan krossa.

Jag minns den dagen när jag kände samma sak som idag, tomhet. Jag stod på Korteboskolan och tittade ut mot Vättern (Kortebo ligger utanför Jönköping om du inte visste det). Jag hade precis fått en utskällning för en predikoform jag använt mig som upprört stora delar av skolans elever, och därmed lärarna. I säkert en kvart stod jag bara och stirrade mot vattnets spegelblanka yta. Tomhet. Blank yta. Inget som helst antydan till liv. Precis så känner jag mig. Tom.

Det här första dagen på tomhetens ökenvandring.

Totalt haveri

Upplevde en av mina kanske hittills svåraste dagar. Stunden då jag inser att arbetet med böckerna inte kommer att kunna fortsätta, det finns ingen mening. 7 år av mitt liv till ingen nytta.

Suck.................

Livets stopp-knapp

Ibland känns det som om att vad gör jag här egentligen? Allting verkar ha avstannat nu, står och stampar på samma plats och till ingen nytta. Fjärde boken är slut och visst, det krävs efterredigering och bearbetning, men det finns ändå ett stort tomrum i mitt liv efter saknaden av familjen Aronsons öden.

Antar att jag borde hitta ett jobb, men de verkar gömma sig för mig. Har fortfarande inte hittat något. Suck..... Som om jag skulle göra det igen..........