Nervös väntan

Jag är inte värlsbäst på att uppdatera den här bloggen. Har inte inte riktigt kommit in i den andan än. Men det finns väl hopp om mig att inse den ljuva tillvaron av bloggande... Nåväl, jag har varit på en arbetsintervju för en församlingstjänst i Västergötland. Har aldrig varit så här nervös förut. Har förträngt hela intervjun, var totalt slut efteråt. Jag hämtade upp min kvinna i mitt liv som var hemma i Skara på besök (som jag för övrigt firade 4,5 år igår! Jippie! Jag älskar DIG!), och fick då en kaffe och macka. Det var välbehövligt. Tack.

Igår genomled jag en fruktansvärt tråkig dag. Ingen inspiration för att skriva, spela tevespel, läsa, sova, äta eller ut och promenera. Promenaden var inte att tänka på, det var mulet, grått och regnigt. En skitdag, krasst uttryckt. Vet inte om det var för allergin (pollen) eller det ovan nämnda skitvädret, men jag var trött hela dagen. Det kändes som om jag inte hade sovit på två dagar. Jag lade mig gott och väl innan tolv föregående kväll. Vi var ute och åt en mycket trevlig måltid på ett ställe för att fira vår historia tillsammans. Det var trevligt, gott och mysigt. Förutom att jag kände att jag kunde somna vilken sekund som helst. Hmm.... mysko.

Idag ska jag försöka skriva lite. Jag lyssnar på Pink, amerikansk artist.  Jag gick med i en musikclub och fick då köpa hennes senaste album för 80 kronor. Det är lite farligt att klicka på annonserna på Facebook. Det var så jag fastnade. Man skulle göra en undersökning om lite frågor och en av frågorna var väl om musik. Minns inte så väl. Men jag fick frågan om jag ville gå med i musikcluben och köpa en CD-skiva för ca 170 kronor inklusive frakt, och det tycker jag är acceptabelt. Dessutom ska man ju inte ladda ner. Så jag valde Funhouse med Pink. Jag tycker det är lite vågat att köpa ett album som jag inte hört mycket om, bara en radiohit.

Jag fick skivan igår. Men det visade sig vara en hit-gruva. Av skivans 13 låtar är mer än hälften riktigt bra. Några är helt kanon. Den senaste skivan jag köpte var med Dixie Chicks, och det var nog gott och väl ett år sedan.  Kanske dags att stoppa ner pengar i musikbranschens hals igen. Nej, nu när jag har fått upp skrivandet igen, ska jag fortsätta mejsla ut Noah Aronsons komplicerade liv. Eller...

Det är mer Cornelia Aronson som har problem. Såg förresten en dokumentär igår på kanal 8 om posttraumatisk stressyndrom för amerikanska soldater i Irak, Afghanistan och Iran. Det var en intressent dokumentär. Gav mig mycket kött på benen inför Cornelias karaktär. Jag tycker synd om henne. Tur att det bara är en bok.