Usch, vilken morgon

På något sätt har Gud funnit glädje i att straffa mig. Jag pratar om riktigt, elakt, sinnesdödande straff. Nej, jag har inte blivit moderat, även om det är något av det värsta man kan kalla sig för inom politiken. Nej, det är något mycket värre.

Jag är pollenallergiker.

I morse när jag vaknade kändes det som om jag svävade på moln. Det kan ju vara en positiv känsla. Om det inte vore så att hela kroppen är inlindad i moln. Man hör knappt något, reagerar som en utdöd mamut, och kaffet kan inte ens skaka liv i mig. Vinkade av kvinnan i mitt liv som ska åka hem till föräldrarna två dagar. Väl hemma rinner näsan, och trots att jag försöker dra in allt igen slutar det aldrig att rinna. Blås ut det då, kanske man kan tycka. Men det är inte riktigt så fysiskt kompakt att det är värt att offra papper.

Ska skriva på Sisyfos arv, det vill säga fjärde boken om pastor Noah. Det kommer att bli tre eller fyra delar i boken som spinner på ett tidsvarv av tio tolv år. Tredje boken är en avslutning på tredje, och samtidigt en upptakt för den femte och avslutande boken om Noah Aronson. I den femte boken får man följa Hannah Aronson, och hennes strävan att hitta svaren på gåtan vad som hände den där sommaren i familjens liv, då allting förändrades (d.v.s. det som hände i tredje boken).

Om jag nu bara kan trycka ned rätt tangenter. Skriver hela tiden fel, stavar som en blind analfabet, och snörvlar som om jag vore försökskanin för Guds experiment inför skapandet av tillståndet förkylning. Huvudet kliar och pannan känns som en åker. Det här kommer bli kul.

Och jag är fortfarande arbetslös. Jippie!!