Den tredje var enkel, men den fjärde är mer komplicerad. Utan att skriva för mycket...förresten det där har jag funderat på. Säger man "säga för mycket" även när man skriver? Jag säger det ju för mig själv, men resultatet blir skrivna ord. Eller ska man skriva "utan att skriva för mycket...." men med samma innebörd, för resultatet är ju detsamma. Lyssnaren/läsaren ska ju inte få veta mer än nödvänigt..... Nåväl.
Den fjärde boken handlar om deras liv, det är en slags avslutning på tredje boken och hur det gick för dem sedan. Det finns ingen mordgåta, kidnappning eller kriminaldrama. Ett vardagligt liv, visserligen med engagemang och jobb, skola och dagis etc..., kan vara intressant. Men då gäller det att fånga de där ögonblicken. Den fjärde boken kommer, är min vilja i alla fall, fokusera på de inre drivkrafterna hos Noah och Cornelia. Skulden hos Noah att ha utsatt allt det hemska för Cornelia och skammen att ha brutit sitt löfte att aldrig mer använda våld som ex-soldat och numera pastor.
Cornelias bekymmer är att hon lider av posttraumatisk stress och pratar med en psykolog två gånger i veckan. Så visst är det en utmaning, det är det. Det enda jag är rädd för är om jag tappar läsaren för att det inte händer något utan bara blir travande ord och närmast liknar ordbajs för att fylla ut sidorna. Och det är det inte, även om jag älskar att skriva långa meningar.
Nåväl, dagen fortlöpte men jag var tvungen att ta hand om andra problem som avbröt skrivandet. Men det är en annan historia någon annan gång.
